Foto: Karin / bevemyrs blogg

Lillungens farmor Kerstin är åttonde generationen som är bofast ute på ön. Kunskap om jordbruket, havet och fisket var för bara något halvt sekel sedan en nödvändighet för att överleva därute. Idag lever människorna förstås lika modernt som vem som helst men en del av kunskapen om att ta tillvara det havet erbjuder lever kvar.

Fiskevattnen har stannat kvar i släkten, näten hänger på sina krokar och flundror fångas fortfarande. Inte är fångsten lika stor som då men nog är den uppskattad.

Att rensa en strömming är kanske inte det märkvärdigaste, ska det däremot gå undan, bli snyggt gjort och utan en massa ben kvar kräver det sitt handlag. Jag passade på att fota Kerstin när hennes flinka fingrar rensade helgens fångst:)




Huvudet bryts av.


Magen sprättas upp.


Romsäcken tas ur....


....tillsammans med maginnehållet.


Hinnor och annat petas bort.


Ett stadigt tag under ryggbenet...


....och den tillsammans med tillhörande "revben" dras ur.


Stjärten klipps av och kanterna snyggas till med en sax.


Ryggfenen tas bort.


Sköljda och klara ligger filéerna och väntar på att först vändas i ströbröd och sedan stekas i den smörheta pannan.

Tips: Välj de minsta strömmingarna, deras ben som finns kvar efter renset är så pass små att när fisken steks knaprig märks de inte i allt det goda:)

I nästa blogginlägg får ni smaka på en annorlunda och supergod kall sås med bl.a jordnötter, cremefraiche och banan, gott till grillat!